Det stora projektet och resan från idé till klänning

Jag hade varit och provat klänningar i en brud butik, hittat en jag gillade men inte beställt ännu. Något gnagde i mig och sakta kom tanken och sen känslan… kommer jag inte ångra mig om jag inte försöker.. jag borde försöka sy en själv ..klarar jag det!?

Och det gjorde jag men en sak är säker och det är att jag inte hade klarat det utan den peppningen och stödet jag fick av min man. Han är till denna dag den mest jämställda och finaste människan jag mött.

Här är historien om hur klänningen blev till, bered er på ett långt inlägg med mycket sömnadsbilder och förhoppningsvis inspo.

Lite mer än ett år innan jag skulle gifta mig kom tanken och jag började planera. Eftersom jag hade provat lite klänningar så visste jag på ett ungefär vad jag ville ha. Det är något jag också rekommenderar alla som vill prova att sy sin egen brudklänning att göra.

Jag fastnade för en helt annan modell än vad jag först trodde. Hur mycket erfarenhet har du av att ha brudklänningar på dig innan du funderar på att gifta dig? Kanske om du är modell men annars är det svårt att veta vad du passar i.

Jag valde att utgå ifrån ett mönster, Butterick B5779, och sen göra en Toile, en mall i lakansväv som jag kunde göra alla ändringar i. Detta helt enkelt eftersom det skulle vara för svårt att få till en bra passform genom att bara klippa ut en storlek direkt i tyget och eftersom jag inte gillade mönstret till 100%. Jag hade mycket problem med att få storleken och passformen rätt och upplevde att Butterick hade totalt felmåttsatt sin storlekskarta. Så jag är otroligt glad över toilen jag gjorde.

Så var det bara att rita upp allt. Jag använder vanlig "bygg plast" istället för att köpa papper. Det är tåligare och lättare att se igenom. Perfekt även när man ska göra ändringar som här. Då lägger jag bara en ny bit plast ovanpå den gamla mönsterbiten och ritar om med den gamla som mall.

Idén om hur det skulle se ut och designen utvecklade sig sakta men säkert.
Det var många provningar av toilen och jag gjorde om den nästan två gånger med de delarna som jag bytte ut.
Jag jobbade mycket på ringningen som jag ändrade helt från mönstret
Men tillslut hade jag en design som jag bestämde mig att köra på. Några små sista finjusteringar och sen kom det andlösa momentet att klippa i det riktiga tyget. Ett tillfälle då det är dåligt att vara skakig på hand men nerverna till det fanns kan jag lova.

Jag insåg ganska snart att ovantyget gled väldigt mycket på undertyget och var dessutom lite stretchigt på ett annat sätt än vad undertyget var, vilket ledde till en väldigt tidskrävande lösning. Jag fick helt enkelt tråckla runt varje utklippt bit för att se till att inte ovantyget skulle "ta slut" i ena änden efter att jag sytt i den andra. Mycket av de tekniker som jag använde när jag sydde den riktiga klänningen hade jag kommit på under tiden jag sydde toilen. Som att jag lät ovantyget fortsätta bak i "hålet" i ryggen istället för att sy i en bit i ”hålet”. Något som mönstret föreslog som var mer eller mindre omöjligt att få snyggt.

Det gick bra och jag jobba på tills det bara var att sy i knappar. Jag valde att använda ett sidensnöre som jag sydde till öglor. Att sy i alla de knapparna var (så klart) den tråkigaste biten på hela projektet och jag är glad att jag inte hade knappar hela vägen ner på släpet som det föreslås i mönstret.
 

Många provningar blev det men tillslut så var det verkligen detaljerna som skapade klänningen och att den blev så som jag tänkt mig. Det är mycket jag hade kunnat göra bättre eller annorlunda men i slutändan är jag verkligen nöjd och glad över resultatet. Bilden nedan visar sista provningen där jag fick göra lite finjusteringar.


Och detaljerna, den matchande hatten och min mans fluga.

 
 

Allt det jobbet, var det värt det?

Den agen jag hade den här klänningen var mer underbar än jag någonsin kunnat föreställa mig, den mannen jag gifte mig med har trots mer än 7 år tillsammans fortsatt att överträffa dagen innan och att gå igenom den här processen och bevisa för mig själv att jag klarade det har gjort mig till en starkare person. Jag längtar till de äventyren och utmaningarna vi har framför oss i livet och jag är övertygad om att vi kan ta oss igenom vilket projekt vi än tar för oss och att vi kan stötta varandra genom det.

Puss och kram på er så länge

Den stora dagen och den hemmagjorda klänningen
Den 13 Maj var det dags. Dagen som planerats i ett och ett halv år var äntligen inne och klänningen som planerats i ett års tid var redo. Det tog lång tid att sy den, planerandet, Toilen som jag jobbade så mycket med. Titt som tett blev jag också trött på den och behövde andra projekt emellan. Men till slut blev det en klänning, och här är den:
 
Det kunde inte har varit en mer perfekt dag, strålande sol, körsbärsrtäden i blom, glädjetårar och skratt. Jag är otrolig nöjd med att jag lyckades sy den här klänningen och otroligt nöjd med min dag. Temat på bröllopet var vintage och mina fina tärnor är klädda i Dasy Dapper klänningar. Alla bilder är tagna av Helsingborgs fotografen Linus Eriksson. Kan säkerligen visa mer från bröllopet och festen vid ett senare tillfälle men först ut ska jag berätta hur jag lyckades sy den här klänningen och så klart beskriva material mm i detalj. 
Kram så länge!
Ny blogg nya möjligheter

Nu är mitt efternamn bytt så varför inte också byt blogg! Miss C Design kändes helt enkelt inte rätt längre.

Jag kommer fortfarande främst att skriva om sömnad och visa upp vad jag syr. Lite DIY och ett och en och annan virkad skapelse kommer dyka upp. Först ut kommer jag att ha ett större inlägg om bröllopsklänningen! Avslöjandes samt hur jag sydde den.

Här är också en liten snek peak från vår bröllopsresa som jag såklart också kommer att skriva ett lite större inlägg om.

 Vet ni vad mer!? Jag kommer att gå en kurs i mönsterkonstruktion i höst. Ska bli super kul och spännande.

Ha det bra så länge! Puss och kram