MENY
Jag hade varit och provat klänningar i en brud butik, hittat en jag gillade men inte beställt ännu. Något gnagde i mig och sakta kom tanken och sen känslan… kommer jag inte ångra mig om jag inte försöker.. jag borde försöka sy en själv ..klarar jag det!?
Och det gjorde jag men en sak är säker och det är att jag inte hade klarat det utan den peppningen och stödet jag fick av min man. Han är till denna dag den mest jämställda och finaste människan jag mött.
Här är historien om hur klänningen blev till, bered er på ett långt inlägg med mycket sömnadsbilder och förhoppningsvis inspo.Lite mer än ett år innan jag skulle gifta mig kom tanken och jag började planera. Eftersom jag hade provat lite klänningar så visste jag på ett ungefär vad jag ville ha. Det är något jag också rekommenderar alla som vill prova att sy sin egen brudklänning att göra.
Jag fastnade för en helt annan modell än vad jag först trodde. Hur mycket erfarenhet har du av att ha brudklänningar på dig innan du funderar på att gifta dig? Kanske om du är modell men annars är det svårt att veta vad du passar i.
Jag valde att utgå ifrån ett mönster, Butterick B5779, och sen göra en Toile, en mall i lakansväv som jag kunde göra alla ändringar i. Detta helt enkelt eftersom det skulle vara för svårt att få till en bra passform genom att bara klippa ut en storlek direkt i tyget och eftersom jag inte gillade mönstret till 100%. Jag hade mycket problem med att få storleken och passformen rätt och upplevde att Butterick hade totalt felmåttsatt sin storlekskarta. Så jag är otroligt glad över toilen jag gjorde.
Så var det bara att rita upp allt. Jag använder vanlig "bygg plast" istället för att köpa papper. Det är tåligare och lättare att se igenom. Perfekt även när man ska göra ändringar som här. Då lägger jag bara en ny bit plast ovanpå den gamla mönsterbiten och ritar om med den gamla som mall.
Jag insåg ganska snart att ovantyget gled väldigt mycket på undertyget och var dessutom lite stretchigt på ett annat sätt än vad undertyget var, vilket ledde till en väldigt tidskrävande lösning. Jag fick helt enkelt tråckla runt varje utklippt bit för att se till att inte ovantyget skulle "ta slut" i ena änden efter att jag sytt i den andra. Mycket av de tekniker som jag använde när jag sydde den riktiga klänningen hade jag kommit på under tiden jag sydde toilen. Som att jag lät ovantyget fortsätta bak i "hålet" i ryggen istället för att sy i en bit i ”hålet”. Något som mönstret föreslog som var mer eller mindre omöjligt att få snyggt.
Många provningar blev det men tillslut så var det verkligen detaljerna som skapade klänningen och att den blev så som jag tänkt mig. Det är mycket jag hade kunnat göra bättre eller annorlunda men i slutändan är jag verkligen nöjd och glad över resultatet. Bilden nedan visar sista provningen där jag fick göra lite finjusteringar.
Och detaljerna, den matchande hatten och min mans fluga.
Allt det jobbet, var det värt det?
Den agen jag hade den här klänningen var mer underbar än jag någonsin kunnat föreställa mig, den mannen jag gifte mig med har trots mer än 7 år tillsammans fortsatt att överträffa dagen innan och att gå igenom den här processen och bevisa för mig själv att jag klarade det har gjort mig till en starkare person. Jag längtar till de äventyren och utmaningarna vi har framför oss i livet och jag är övertygad om att vi kan ta oss igenom vilket projekt vi än tar för oss och att vi kan stötta varandra genom det.
Puss och kram på er så länge
1